Kärnkraft

ETT SJÄTTE KÄRNKRAFTVERK I FINLAND? OCH KANSKE ETT SJUNDE OCH ETT ÅTTONDE...
Finlands femte reaktor byggs som bäst i Olkiluoto. Den beräknas bli klar år 2010 och den är den första nya reaktorn som byggs i västvärlden på ett decennium. Reaktorn är redan nu flera år försenad och över 1000 brister i bygget har rapporterats. 
En reaktor planeras också i Frankrike. Flera länder, som t ex Australien, Nya Zeeland och Italien, saknar helt kärnkraft. Avvecklingsbeslut finns bland annat i Tyskland och Belgien. 
Globalt sätt står kärnkraften för ca 6 procent av världens energiproduktion. 

Kärnkraftsförespråkare hävdar ofta att kärnkraft behövs för att minimera koldioxidutsläppen. I praktiken har det visat sig att satsningar på kärnkraft underminerar satsningar på förnyelsebar energi och energisparande åtgärder. I stället ökar energikonsumtionen i Finland stadigt. 

Att bygga ut kärnkraften är också ett för långsamt sätt att agera mot den pågående globala uppvärmningen. I genomsnitt tar det 10 år att bygga ett nytt kärnkraftverk. Den tiden har vi inte! I stället borde man satsa på förnyelsebar energi och energieffektiviseringar. Med den teknik som finns i dag kan man täcka halva världens energibehov. Det resterande energibehovet kan till stor del minskas genom energibesparingsåtgärder. 
Kärnkraft är inte heller en riskfri process. Trots att risken för haverier är låg kan ett sådant få förödande konsekvenser, vilket bland annat katastrofen i Tjernobyl år 1986 visat. Vid ett haveri kan utsläpp av radioaktiva ämnen förorena stora områden för en lång tid. 
Kärnämnen måste skyddas mot stöld eftersom de kan komma att användas för att utveckla kärnvapen. 

Det använda kärnbränslet är starkt radioaktivt och måste uppbevaras under en lång tid. I Finland produceras 70 ton radioaktivt avfall varje år. 

Brytningen och utvinning av uran är förenade med stora miljö- och kulturproblem. Gruvorna ligger vanligen i avlägsna områden, bebodda av till exempel Australiens aboriginier, Kanadas indianfolk eller Afrikas ursprungsbefolkning. Gruvdrift ger risker för kemisk och radioaktiv förorening av vatten och mark. Radioaktivt avfall bildas redan vid gruvan. 

Källor: 
Perspektiv på kärnkraft
Greenpeace

FÖRNYBAR ENERGI

Men om vi säger nej både till kärnkraft och till användning av fossila bränslen, vad ska vi då använda? Svaret är ganska enkelt: vi måste satsa på förnyelsebar energi, som vindkraft, vattenkraft, solkraft och träbaserade bränslen.

Om olika former av förnybar energi kan du bland annat läsa på Svenska Naturskyddsföreningens hemsida.

MINNS NI TJERNOBYL?
Skrivet av prao Sandra Eklund v.7-02

Minns ni vad som hände natten till den 26 april 1986? Jag minns inte. Jag var bara 26 dagar gammal. Men nu vet vad jag som hände och jag hoppas för alla levande tings skull att det aldrig händer igen.

Det var den ödesdigra natten då reaktor fyra i kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina exploderade och började brinna. Ett gigantiskt giftigt moln, fem gånger mer radioaktivt än Hiroshimabomben, spreds över norra halvklotet.

Olyckans omfattning hemlighölls i flera dagar och det dröjde flera dygn innan människor i riskzonen evakuerades. Ca 50 000 personer var tvungna att lämna sina hem och större delen av sina ägodelar hann de inte få med sig. De kommer aldrig att kunna återvända.

Plundrare tog allt av värde som de kunde finna i de övergivna husen och sålde det sedan på den svarta marknaden. På så vis spreds föremål täckta av det livsfarliga radioaktiva stoffet över hela världen.

Olyckan inträffade när man i samband med en översyn av reaktorn passade på att göra ett experiment för att kolla nödsystemen. På grund av den mänskliga faktorn, en rad felbedömningar och bristande säkerhetsrutiner skenade processen och sprängde sönder reaktorn inifrån. Bränslehärden överhettades och smälte genom reaktorkärlet, ner i marken. Fenomenet kallas för "Kinasyndromet".

Bara i Ukraina räknar men med att ca 4 miljoner har drabbats av för höga strålningsdoser. 125 000, säkert ännu fler, har dött. Antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn har ökat med 100 gånger och även andra sorters cancer har ökat markant till följd av det radioaktiva nedfallet.

6722 av de 200 000 räddningsarbetarna från Tjernobyl har dött, antagligen ännu fler på sista tiden. Var sjätte av dessa 6722 begick själmord. Experterna tror att det kan bero på att strålningen snabbt förstör delar av hjärnan vilket orsakar depressioner.

De som utförde de fruktansvärt farliga arbetet med att sanera Tjernobyl var antingen militärer och andra som var där i tjänsten, frivilliga eller så lockades de dit av pengarna man fick då man utfört arbetet. Många var mer eller mindre ovetande om riskerna, andra visste hela tiden att de utsatte sig själva för livsfara.

Arbetet med att sanera och täta byggnaden som innehåller reaktor fyra inleddes på hösten 1986 och varade i sex månader. Under den hårda vintern riskerade 600 000 män och kvinnor sina liv för att hälla 250 000 ton betong och diverse material över det gapande radioaktiva såret och för att sanera de kringliggande områdena.

Alla hade inte ens skyddskläder och man fick bara arbeta några få minuter, några få dödliga minuter... Om man deltog i arbetet med att gräva under den havererade reaktorn hade man tio minuter på sig. Sedan måste man lämna området och fick aldrig mer vistas i närheten av ett kärnkraftverk igen. Man hade fått sin livstids strålningsdos och lite till. Om man röjde på taket hade man bara två minuter på sig. Experter grubblar fortfarande över hur det var möjligt att utföra så otroligt farliga, stora och svåra arbetsuppgifter på så kort tid.

Man byggde en jättelik byggnad - sarkofagen - på ruinerna av reaktorn. Men bygget gjordes i all hast och idag håller taket nästan på att rasa in och minst 200 kvadratmeter läckor har observerats. Att laga sarkofagen är mycket svårt. Problemet är att de 700 bitarna som byggnaden består av är så radioaktiva att det är omöjligt att vara i närheten av sarkofagen utan att bli strålskadad.

190 ton gift finns fortfarande kvar innanför sarkofagen. Några gånger har man gjort expeditioner in i byggnaden för att undersöka sarkofagens tillstånd och försöka lokalisera var det radioaktiva bränslet finns. De som åtog sig uppdraget visste vad de utsatte sig för: troligtvis en snar död i cancer. Men expeditionerna fann inte kärnbränslet. Idag kan ingen säga exakt var i ruinen det farliga giftet finns. Men en sak kan sägas säkert: Om det radioaktiva materialet kommer ut och sprids, kan det förstöra halva vår planet, vårt enda planet, vårt hem... FÖR EVIGT. Glöm aldrig Tjernobyl.

Jag hoppas att ni tänker på de 600 000 människor som röjde och sanerade på Tjernobyl. Många är döda nu och andra väntar på döden sedan de drabbats av cancer. De offrade sina liv för oss andra, för allt levande på jorden. Dem kan man kalla hjältar. Är det någon som har tackat dem förresten? Ja, en klapp på axeln eller så är ju inte helt fel när man har räddat världen. De flesta lever sjuka och fattiga ut sina korta liv, utan tillgång på mediciner, på något eländigt sjukhus någonstans i det forna Sovjetunionen.

Tack, tack för att ni räddade mitt liv...

ATOMKRAFT? JA TACK, ELLER NEJ TACK?
JAG HOPPAS INNERLIGT ATT NI SVARAR NEJ TACK.

Källförteckning: Kärnkraft- många frågor, få svar/Natur och Miljö

Tjernobyl-15 år efteråt/Aftonbladet, söndag 22 april 2001

Satsa på solen /Nutek

Med vakumsolfångaren har argumenten för solvärmen blivit ännu bättre/ Thermo Energi